Den 23:e december – den som i Sverige kallas för lillejulafton – så sprang jag 5 kilometer i min hemstad Lund och nådde därmed upp till 101 miles och en avklarad utmaning.
Jag trodde att jag skulle skrapa ihop mer, men en förkylning satte stopp för mina gymbesök under en tid och en stund trodde jag nästan att jag skulle få stå där med skammen och inte fixa utmaningen.
Den sista rundan var dock en utmaning i sig. När folk påstår att Skåne är platt så har de uppenbarligen inte besökt Lund.
Från mina föräldrar in mot centrum sprang jag 2,5 kilometrar i konstant uppförsbacke.
Då tänker ni att HA – då är det ju enkelt på vägen tillbaka, men nä, så är det inte i Skåne. För motvinden på vägen tillbaka förvandlade medlutet till ett plågsamt motlut av en annan kaliber.
Så här sitter jag med en trevlig träningsvärk i benen på juldagen och tänker att det var ju skönt att jag fick en sådan där rejäl genomkörare. 
God fortsättning på er!
Och kom ihåg – om förkylningen slår till och ni inte kan röra på er på några dagar så är det bara att ta tjuren vid hornen och uppta rutinerna igen när det går.
Med lite envishet går det mesta!